Depression – handledningsstöd för boendepersonal

Den här bilden visar de vanligaste symtomen vid depression. Kärnan är ofta nedstämdhet eller minskat intresse och minskad förmåga att känna glädje. Därutöver kan personen ha sömnstörning, koncentrationssvårigheter, skuld- eller värdelöshetskänslor, suicidtankar, aptit- eller viktförändring, energibrist och förändrad motorik.

För boendepersonal är det viktigt att se att depression ofta påverkar hela vardagen. Personen kanske sover dåligt, orkar mindre, drar sig undan, har svårt att fatta beslut eller tappar förmågan att ta initiativ till sådant som tidigare fungerat. Det kan se ut som passivitet eller ointresse, men handlar ofta om faktisk symtombelastning.

Det är också viktigt att förstå att depression kan uttryckas olika. Vissa blir tysta och långsamma. Andra blir mer irriterade, oroliga eller kroppsligt rastlösa. En del pratar öppet om hopplöshet, medan andra mest visar det genom att sluta delta i sådant de tidigare klarat.

I diagnostiska system krävs flera symtom under en sammanhängande period, men i vardagsarbetet är det viktigaste att se förändring över tid. När någon successivt förlorar ork, glädje, struktur, aptit eller hopp behöver det uppmärksammas, även om bilden inte är ”klassisk”.

Den här modellen visar hur tre viktiga signalsubstanser kan kopplas till olika funktioner. Serotonin hänger ofta ihop med emotionell reglering, oro, sömn, impulsivitet och mättnad. Noradrenalin hänger mer ihop med energi, vakenhet, uppmärksamhet, motivation och driv. Dopamin kopplas ofta till belöningssystem, motivation, motorik och lust eller libido.

I praktiken betyder det att depression kan se lite olika ut beroende på vad som dominerar. Om personen framför allt är trött, initiativlös och svår att aktivera kan det hjälpa att tänka på energisystem och driv. Om bilden i stället domineras av oro, spändhet, sömnproblem och stark känslomässig sårbarhet kan andra delar vara mer framträdande.

Det här är inte en exakt karta över hjärnan, utan en pedagogisk modell. Den hjälper personal att förstå varför två personer med ”depression” kan fungera helt olika i vardagen. Den hjälper också till att förstå varför läkemedel med olika profil kan ge olika effekter.

Många antidepressiva läkemedel påverkar mer än ett system. Vissa är mer serotonerga, andra påverkar både serotonin och noradrenalin, och vissa har också dopaminerga inslag. Därför kan både effekt och biverkningar se olika ut mellan olika preparat och mellan olika personer.

Den här bilden visar en enkel översikt över vanliga biverkningar kopplade till serotonin, noradrenalin och dopamin.

Serotonerga biverkningar är ofta sådant som illamående, lös mage, sexuella biverkningar, initial ångest, sömnproblem, svettningar och ibland emotionell avtrubbning. För personal kan detta märkas som att personen mår illa, får sämre matlust, klagar över sömn eller upplever en ny sorts rastlöshet i början av behandlingen.

Noradrenerga biverkningar hänger mer ihop med aktivering av kroppen: pulsstegring, blodtrycksökning, torr mun, förstoppning, svettningar, uppvarvning, tremor och ökad rastlöshet. I vardagen kan det märkas som att personen blir mer spänd, får svårt att komma till ro, svettas mer eller beskriver hjärtklappning.

Dopaminerga biverkningar handlar ofta om aktivering: oro, rastlöshet, insomni, tremor och i vissa fall ökad irritabilitet. För bupropion finns också en dosberoende kramprisk som är viktig att känna till.

Vissa biverkningar är vanliga i början och kan minska efter en tid, medan andra behöver följas upp närmare. Det viktigaste för boendepersonal är inte att kunna detaljerad farmakologi, utan att upptäcka förändringar: mår personen mer illa, sover sämre, verkar mer uppvarvad, får sexualitetsrelaterade besvär, skakar mer eller blir märkbart mer orolig?

Biverkningar kan vara svåra att prata om, särskilt när det gäller sexualitet, magproblem eller känslomässig avtrubbning. Därför behöver samtalen hållas lugnt, respektfullt och utan att bagatellisera personens upplevelse.